Världens brand i vår vardag!

Världshändelserna rasar vidare som framrusande tåg i natten mot nya katastrofer. Krig, hot och hat. Motsättningar mellan människor, ideologier, religioner, stater och folk.

Naturen i uppror ovan och under jord, i hav även. Ekonomins dödsdans på tunn lina. Dessa tillvarons spår i världen – tickande bomber vi inte kan påverka. Vi tvingas åka med och hoppas att vår lilla vardag inte blir svedd av världens brand.

Många människor höjer sin röst. På Facebook, TikTok, X och YouTube basuneras deras sanningar ut. Men en splittrad media och ett politiskt etablissemang säger vad vi ska tro och veta.

Agendadriven, ideologiskt inbäddad ”fakta” visar sig vara halv- eller hellögner – och ibland små ljusglimtar av sanning, eftersom en säger ditt och en annan motsatt datt. Alla kan ju inte ha rätt, ty minus och plus passar inte ihop, de stöter bort varandra.

”Fakta och sanning” i dag är som en dåligt tillagad rätt med både bristande och främmande ingredienser. Det fattas mycket och tillsätts fel. Motivet är att bekräftande mata våra ideologier och föreställningar. Men tåget i natten rusar vidare…

Vem och vad ska vi vila våra trötta huvuden mot vid avgrundens brant? Vem har rätt, vad ska vi tro? Kanske bara fortsätta förneka det vi i framtiden – eller rentav i morgondagen – kommer möta. Låtsas, så vår lilla vardag kan överleva en dag till. Få äta sig mätt i dag, sova tryggt ytterligare en natt.

Men oron, ångesten släpper inte. Den smyger in som en mörk skugga i hjärtats vrå, lyckas inte övertyga hjärnans inbillningar där det nattliga tåget rusar fram mot mörka stup.

Ser vid sidan av spåret lyckligt ljusa människor med äkta leenden, inget hat – bara kärlek och frid. Vilka är de?! De kallas av många, med förakt och misstro i mun, för ”kristna”. Deras rykte vill man smutskasta, men varför är de då glada, så fria i frid?

Kan man hoppa av tåget, ansluta till dem? Dra i nödbromsen och bara tro på något som har bestått genom tvåtusen år av världens brand? Denne Jesus, Fridsfursten, som frälser oss från oss själva till en himmel utan natt, mörker och lidanden. Förlåtelse och försoning – en frid som bevisligen består, och en trygg vila bortom världens brand, här och nu och i evighet.

Har ju prövat allt annat: de röda och blåa, alla regnbågens färger, politiska partier och andra religioner, yoga och jogging, vitaminer och droger. Som att köra huvudet i kvicksand tusentals år – och vi ser, förstår allt mindre, glömmer bort ljuset ovan där.

Säg vad du vill, åsikter av alla de slag. Men få kan ge verkligt liv och frid – bara strid, alltmer. Så jag stänger av TV:n en stund, datorn och mobilen likaså. Dammar av Bibeln, kliver av tåget, går till ”de där” och till Honom som tycks älska mig och vill ta emot mig.

Ty jag vill le i frid, också imorgon.