Jordbruket och fäbodkulturen – kulturarv som inte får rymmas i kanon
Om kanon ska vara en sann spegel av vårt arv och vår identitet måste den också rymma de jordnära och tidlösa traditionerna.
När den svenska kulturkanonen nu presenterats är det med ambitionen att lyfta fram det som format vår identitet och vårt gemensamma arv.
Ändå saknas två av de mest grundläggande delarna av vår historia: jordbruket och fäbodkulturen. Det är en paradox, eftersom ordet kultur betyder odling, och det är just odlingen och bruket av naturen som har lagt grunden för vårt samhälle, vår ekonomi och vårt sätt att leva.
Fäbodkulturen är inte en marginell tradition, utan ett levande immateriellt kulturarv med rötter som sträcker sig över 4000 år tillbaka. I december 2024 antogs den svenska och norska fäbodkulturen till Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.
Detta internationella erkännande bygger på att traditionen förenar praktisk kunskap med musik, berättande, ritualer och social gemenskap. Här finns kulningens lockrop, byggnadskonsten i timrade fäbodar, den muntliga överföringen av sedvänjor, kvinnors centrala roll i hushållning och vården av djuren – allt sammantaget en väv av levd kulturhistoria.
Att detta inte ges en plats i kulturkanon är mer än en utelämning; det är ett förminskande av de erfarenheter och kunskaper som burit vårt samhälle i tusentals år.
Jordbruket och fäbodnäringen är inte bara ekonomiska företeelser, de är kulturella uttryck där människan formats i nära samspel med natur och landskap. De rymmer immateriella värden som sträcker sig långt bortom redskap och produkter: de är minnen, berättelser, toner och traditioner som fortfarande lever i människor och i landskapet självt.
Samtidigt som vi i dag talar om hållbarhet, biologisk mångfald och lokalt kunnande väljer vi att osynliggöra den tradition som redan bär dessa värden.
En kulturkanon utan jordbruket och fäbodkulturen riskerar att bli ytlig, urban och lösryckt från den verklighet som format Sverige.
Om kanon ska vara en sann spegel av vårt arv och vår identitet måste den också rymma de jordnära och tidlösa traditionerna. Att exkludera fäbodkulturen är att blunda för både vår historia och en vägledning för framtiden.
Olle Larsson, Ambition Sverige och Härjedalspartiet
