Steinbeck: Vindkraftens pris
Christian Steinbeck är på jakt efter sina jämtländska rötter men hittar istället spåren av en ny och omstridd industri. Läs hans första krönika i Jämtlands Tidning.
Det är sommar och vi åker runt i Jämtlands skogar på jakt efter släktens ursprung.
Min far kom till Sverige från Östtyskland, men namnet Steinbeck ska egentligen vara ett svenskt soldatnamn.
En jämtländsk karolin ska ha blivit kvar i Pommern under Karl XII:s krig. Vi blandar flugfiske med jakt på gamla soldattorp vid steniga små bäckar. Sommarkvällarna är magiska och naturen trollsk, men det dröjer inte länge innan vi stöter på det första vindkraftverket.
Nästan vart tionde vindkraftverk i Sverige är uppfört i Jämtlands län. Länets 513 vindkraftverk är betydligt större än i Sydsverige. De kallas för vindkraftsparker, men egentligen är det tung industri med kemikalieutsläpp. Det är ett stort ingrepp i miljön, och man måste fråga sig vad lokalbefolkningen får ut av det.
Totalt sett har det investerats nästan 300 miljarder kronor i vindkraftverk i Sverige de senaste 20 åren. Det är en historisk infrastruktursatsning i nivå med kärnkraften. Liksom medeltida väderkvarnar fungerar de bara när det blåser lagom mycket – och det är ganska sällan.
Bara cirka 10 procent av tiden levererar de i närheten av sin installerade kapacitet. På vintern, när behovet av el är som störst, står de ofta still.
På KTH har professorerna Westlund och Wilhelmsson undersökt hur etablering av vindkraftverk påverkar fastighetspriser – och sambandet är entydigt negativt. Den som får ett större vindkraftverk uppfört i närheten av sitt hus kommer i praktiken inte att kunna sälja det, främst på grund av ljudbilden.
Dessa personer får ingen ersättning av vindkraftsbolagen eller staten. En blygsam uppskattning är att 100 miljarder kronor i fastighetsvärden har utraderats.
En förtvivlad kvinna i Sydsverige, som bor i närheten av höga vindkraftverk, ringer mig. Bullret är outhärdligt, främst på natten. Hon kan inte sova – men inte heller sälja sitt hus. Banken vill öka amorteringstakten eftersom vindkraftverken sänkt husets värde.
Staten ger ingen kompensation. Ingen myndighet kontrollmäter det lågfrekventa bullret. I Sverige ska vindkraftsbolagen själva beräkna och följa upp hur deras anläggningar påverkar miljön.
En man i Norrland ringer upp mig och berättar hur vindkraftsbolaget mal ner gamla rotorblad i en flistugg och använder dem som vägbeläggning i en myr. Så hamnar rotorbladens kemikalier i grundvattnet. På återvinningen får jag böta om jag slänger en stekpanna i fel container – men hanteringen av vindkraftverkens rotorblad följer andra regelverk. Mannen känner sig hotad och vill vara anonym.
Den som granskar vindkraftsindustrin upptäcker snart att den är helt baserad på offentliga bidrag i olika former. Väderkvarnarnas återkomst är en politisk idé, absolut inte en företagsekonomisk.
Ingen kan lagra överskottet av elektricitet som skapas när det blåser, och tvärtemot vad som förs fram i debatten sjunker Sveriges elförbrukning för vart år som går.
Nya politiska idéer om batteriparker – som är tekniskt sett helt otillräckliga – paras med fler bidrag.
Det är lätt att i dag le åt den ersättning staten gav sina karoliner, men med tanke på dåtidens ekonomi och medellivslängd var det ett generöst erbjudande. Många fick lära sig läsa och skriva. I fredstid hade de goda möjligheter att bygga upp en familj.
Den ständigt hotande ofreden skapade ett reellt behov av duktiga soldater. För att hedra dem lät kungen dem ta nya släktnamn.
Vid Fasikan, mellan Bräcke och Ånge, har bygget av 15 stycken 240 meter höga vindkraftverk beviljats.
De kommer att höra till de största vindkraftverken som byggts i Sverige. När jag står där och flugfiskar i skymningen undrar jag stilla vilken kompensation de närboende erbjuds.
Deras liv kommer aldrig mer att bli sig likt.
