Låt barnen tävla 

När det här publiceras pågår Storsjöcupen för fullt.

Fotbollsmatcher vinns och förloras. Det är skratt och glädje men också gråt och förtvivlan. 

Att förlora är inte roligt.

Det är så pass hemskt att Svenska Fotbollförbundet slagit fast att inga barn ska behöva uppleva ett sådant trauma. Åtminstone inte innan de fyllt 13 år. 

Rekommendationen sedan ett antal år tillbaka lyder: räkna inte resultat och kora inte segrare mellan 6 och 12 år.

Det är faktiskt obegripligt.

Vad är det som är så farligt med att lära sig vinna – och förlora? 

Vad är tanken att barnen ska skyddas från?

Förbundet lutar sig mot forskning och pekar på att ett alltför stort fokus på resultat kan leda till:  

• Selektion och toppning – de för tillfället bästa får mer uppmärksamhet och speltid.
• Mer stress och oro – barn blir rädda för att misslyckas, eftersom det är så viktigt att vinna.
• Vid motgång riskerar sammanhållningen att minska.
• Risken finns att barnens upplevda kompetens sjunker och i många fall försämras också barnens självförtroende.

Allt det här låter som en ledar- och föräldrafråga. Det är väl upp till vuxna att lära barnen att hantera motgångar, och att avdramatisera eventuella förluster. 

Självklart ska man inte heller toppa ett lag bestående av åttaåringar. Men det bör alla normalt funtade ledare förstå.

Jag har själv sysslat med en mängd olika sporter som barn och ungdom, däribland ishockey och fotboll. 

Barn håller stenkoll på vem som vinner och förlorar, oavsett om det förs protokoll. Och det behöver inte vara något dåligt. 

Idrott och kanske speciellt lagidrott är en bra skola för livet. Även livet består av vinster och förluster.

Med kloka föräldrar och ledare är det inget problem att låta barnen tävla.