Ganman: Terrordåd på Gågatan

Samvetsfråga: när hörde du senast något på SR P4 Jämtland som fick dig att haja till? Förutom en helt okänd fälld chef för Barn- och Utbildning? 

När såg du något SVT Jämtland som du inte glömde bort så fort inslaget var över? Och nej, jag menar inte ett fnissigt inslag om Kanelbullens Dag eller liknande. 

Inte heller ett idolporträtt om två män från Stockholmstrakten som flyttat upp till Kusböle och hittat meningen med livet genom att öppna ett KRAV-märkt mejeri för getost. 

Jag menar något som utlöste en regelrätt, politisk härdsmälta; som skakade om hela länet. 

Ett avslöjande som fick en korrupt KSO att avgå? Eller varför inte en vd inom det privata näringslivet. 

Nåt som fick honom eller henne att börja flimra skräckslaget med ögonen som Mona Sahlin gjorde den där gången Expressen lagt sig i bakhåll utanför Riksdagen. Jag vet. 

Det är långt mellan de gångerna numera, även på riksplanet. Trots att public service har enorma resurser (även lokalt) är det sällan de får ur sig något som verkligen griper tag. Samma med ÖP och blindtarmen LT. 

Visst, de sitter i en skitsits: de hålls på sparlåga av sina nya ägare, Bonnierkoncernen, men de har fortfarande räckvidd och kunnande. 

De skulle kunna göra magnifik sorti med några sista, stora scoop. Men ambitionen att skapa mediala svallvågor verkar ha slocknat helt. Synd. 

Annat var det förr. Jag minns, med nostalgi, när ÖP – ofta helt utan täckning, men ändå – kunde få för sig att dra igång drev och debatter om olika samhällsföreteelser, exempelvis rasism. Verklig eller inbillad. Oftast inbillad. Då kunde det bli dramatiskt värre. Som den gången en förvirrad pensionär backade över några gatumusikanters gitarrfodral på Gågatan i Östersund och en febrig ÖP-redaktör råkade gå förbi. 

Utan mätbar betänketid sprang mannen – vi kan kalla honom Stefan – upp på redaktionen och började knacka fram en text om terrordåd som han sen la ut på sin ÖP-blogg.

 Gatumusikanterna hade tagit ställning för nåt med flyktingar vill jag minnas och det låg i luften att det kunde vara högerextrema i farten. 

Den gången gjorde faktiskt P4 jobbet och lät en av gatumusikanterna komma till tals. Hon kunde avfärda terrormisstankarna. Det var bara en gammal man som glömt att titta i backspegeln. En ren olycka, helt utan politiska förtecken. 

Men under åren 2010-2018 gick det att sprida nästan vilka galenskaper som helst i media, speciellt i Den Rätta Värdegrundens namn. Speciellt ÖP såg som sin uppgift att agera moraliskt rättesnöre. 

Om LT skrev att det var stökigt på Busstorget i Östersund om kvällar och nätter ryckte ÖP ut och gjorde ett motreportage för att bevisa att allt minsann var lugnt och städat. Iallafall mitt på ljusa dagen. Skrev LT att det fanns problem med rån och skadegörelse i Torvalla åkte ÖP dit och intervjuade några mörkhyade invånare som kunde försäkra att Torvalla var lika lugnt som Kälom eller Pålgård och att allt bara handlade om att svartmåla ett redan utsatt område. 

Ni tror att jag skojar men jag har sparat dessa reportage. Det är som att läsa gamla nummer av en Ding Ding Värld när man går tillbaka. Under mitten på tiotalet var det extra prilligt och P4 Jämtland hakade på värdegrundsgriften. 

Helst skulle det sändas reportage om burqaklädda kvinnor från Syrien som upptäckt tjusningen med att bada isvak. 

De vita, kvinnliga programledarna (nästan alltid boende i villaområdet Odensala) projicerade sin egen existentiella medelklassångest på dessa arma flyktingkvinnor: “ÄR DET INTE SKÖNT ATT FÖR FÖRSTA GÅNGEN KÄNNA_ NÅGOT, AYISHA!” Nu, tio år senare, tågar “aktivister” över hela Sverige under gröna och gula Hamas- och Hizbollaflagg. Helt öppet. Utan att skämmas. 

“Sionist”-hatet flödar över i sociala medier. Eller som jag brukar kalla det: judehatet. Så kan det gå. Om värdegrundshaspen är på. Och det var den. I decennier har gammelmedia ljugit för dig om vad som faktiskt händer där ute i samhället. 

Kulturella och religiösa strömningar har förtigits och /eller sopats under mattan. Farliga ord och uttryck har bytts ut och döpts om. De budbärare som kommit med dåliga integrationsnyheter har utan undantag skjutits i ryggen. 

Kallats nazist, högerextrem etc. Gasljusningen har underlättats av journalister utan yrkesmässig heder och utan demokratisk ryggradsreflex – en reflex som alltså innebär att man berättar om rasism, misogyni och antidemokrati även när den inte kommer från vita män. 

Inte sällan har vansinnet understötts av politiker med hög moralisk svansföring och låg intellektuell fattningsförmåga. 

Det, om något, har varit ett verkligt hot mot den beramade demokratin. Etablissemangets undfallenhet. De godas tystnad.