Ganman: Pang i bygget i Östersunds kommunhus

Turerna kring Östersunds nya, rekorddyra, vattenverk är en klassisk kommunfars. 

En sån där som med jämna mellanrum inträffar runt om i landet. 

I Kiruna var det det vidlyftiga badhusbygget. I Skellefteå Northvolt – även om lokalpolitikerna där (än så länge) verkar gå fria. 

Där var det också många andra, betydligt större elefanter inblandade, allt från svenska pensionsfonder till europeiska investeringsbanker. 

Östersunds KSO, Niklas Daoson, är heller ingen pamp á la Sölve Konradsson (s). 

Inga vräkiga bjudluncher på stadshotellet, inga shoppingresor till Nice, inga privata inköp för skattebetalarnas pengar av bilar och golfklubbor… (som var fallet i den gamla Motalaskandalen från 1994). 

Daoson ger mer intrycket av att ha fått ett jobb som ingen annan ville ha och nu sitter han med Svarte Petter på hand inför nästa års val. 

Ja, inte bara en utan flera Svarte Pettrar: den skenande budgeten för vattenverket, den uteblivna jättesatsningen på serverhall/tomatodling uppe vid Spikbodarnas friluftsområde som kommunen, genom Guds försyn, inte hann kalhugga innan Wa3rm och EcoDataCenter fick kalla fötter och drog. 

Den rekorddyra renoveringen av Östersunds kommunhus hamnar också på den socialdemokratiska/centerpartistiska kommunledningens minuskonto, även om beslutet av detta för all del kan ligga långt tillbaka i tiden. Kattrakandet kring mätningarna av Östersunds luftkvalitet är också en huvudvärk. 

Handelsresande i värdegrund

Har det mätts rätt eller har mätstationerna suttit på fel ställen?

Lägg till detta att Daosons parhäst, Effie Kourlos, i grunden är helt ointresserad av lokalpolitik och helst vill vidare i karriären. 

Hon är, precis som Annie Lööf på sin tid, handelsresande i värdegrund och i det egna varumärket. Dessutom är hon förre KSO:n Bosse Svenssons förlängda arm in i kommunhuset. Det vet Daoson och hans partikollegor mycket väl, men vad ska de göra? De behöver Centern för att kunna regera. 

De håller god min i elakt spel och låter Kourlos pladdra på.

Även om man kan misstänka att Daoson begraver ansiktet i händerna inne på sitt rum när han läser uttalanden som detta av sin kommunalrådskollega:

”När jag läser att det finns kommuner som Göteborg som har stora integrationsproblem och att människor hamnar i utanförskap, då tycker jag det är så bortkastat att de inte får komma till kommuner som kan välkomna dem.” (2023-09-04)

Ett barns resonemang.

Där Göteborg misslyckas, där ska Östersund lyckas. Trots att en analfabet från bortre Asien är en analfabet från bortre Asien, oavsett var i geografin du släpper ner henne.

Det ”roligaste” med den pågående kommunfarsen i Östersund är ändå de tjänstemän och deltidspolitiker som nu kliver fram och, med illa dold nervositet, uttalar sig i media. 

Jag tänker osökt på Ulf Norlén, chef på teknisk förvaltning, som i slutet på april sa till ÖP att det var dags att ”börja rota” i hur kostnaden för det nya vattenverket kunnat skutta upp från 750 miljoner till 1, 7 miljarder. Lite som en brandkapten som börjar tänka på var skumsläckarna är placerade när huset redan brunnit ner. 

Jag kan inget av värde, men jag har starka åsikter

I förra veckan rapporterade SVT att ansvarig sektionschef på Östersunds VA, Kristina Kenning-Östling, stängts av från sitt jobb. Dock utan att nämna henne vid namn. Ett intressant journalistiskt grepp för vem som är VA-chef är ju i allra högsta grad en offentlig uppgift. 

I samma intervju säger nämnde Norlén – apropå vem som har det yttersta ansvaret för debaclet med det rekorddyra vattenverket – att, citat: ”det finns en (ansvars)kedja hela vägen här nånstans”.

Och ja, det får man verkligen hoppas.

Magnus Rönnerfjäll (C), ordförande i tekniska nämnden sa den 24:e april till SVT att han ”haft på känn” att allt inte stått rätt till. 

Haft på känn i flera år alltså. Men inte agerat förrän nu. Trots att VA-sektionen under den perioden startat ett eget ”strategikontor” och anställt flera personer på vad som verkar vara tämligen lösa grunder.

Mycket märkligt.

Igen: farsartat.

Som det ser ut nu har alltså en enskild tjänsteman, eller kvinna, kostat Östersunds skattebetalare minst en miljard kronor. En imponerande prestation. Även om tekniska nämnden, kommundirektören Anders Wennerberg och kommunledningen givetvis också bär ett stort ansvar. Så inkompetenta personer som den som ligger bakom den här miljardrullningen borde ha kunnat sållas bort ur rekryteringsprocessen på ett tidigt stadium; någon har ju nångång anställt olyckan och såna här gånger brukar det finnas varningssignaler. Förekom uttrycket ”rätt värdegrund” i cv:t? 

Alt. ”Person som tycker om att ha många bollar i luften”?

Alt. ”Tror på alla människors lika värde.”

Kordord för: ”Jag kan inget av värde, men jag har starka åsikter.”

Skämt åsido: det verkligt intressant för Östersunds kommuninnevånarna just nu är: hur pass dåligt vatten kommer stan att ha innan den nya reningsverket står klart om fyra år…

För att sammanfatta sakernas tillstånd är detta ett veritabelt smörgåsbord för den borgerliga oppositionen. Tyvärr för dem, saknar de både tydlig profil och en stark ledare att samlas kring. Därför vinner troligen Daoson och hans drabanter i Centern även nästa val, inte tack vare den egna kompetensen, utan på grund av oppositionens oförmåga att slå mynt av motståndarlagets oduglighet.