Korkat att stoppa språkkrav inom förskolan 

Språktest inom förskolan. Ett förslag från Moderaterna i Östersunds kommun. Jag läste rubriken och kände att det här var väl lite tufft.

Att språktesta förskolebarn.

Sedan läste jag vidare och förstod att det handlade om något som jag i min enfald redan trodde var självklart: att personalen ska kunna svenska. 

Ett språktest för personalen alltså.

Något som har införts på flera förskolor runt om i landet.

"Språket är den absolut viktigaste faktorn för att det ska gå bra i skolan. Tänk dig om alla barn gick i förskolan och fick en språklig och social resa. Det skulle ge en helt annan start för många barn", säger Gulan Avci (L) till Vilärare.

Hon vill införa obligatoriskt språktest för personal inom förskolan. 

Jag utgick från att förslaget från Moderaterna skulle gå igenom. Så blev det inte. Centerpartiet och Socialdemokraterna, som styr kommunen, sa nej. 

Egentligen bör jag kanske inte bli förvånad. Sverige har länge haft oerhört svårt för att ställa några som helst krav på nya medborgare. 

Snarare har man konsekvent haft låga förväntningar på nyanlända. En slags godhetsrasism.

Tänker tillbaka på en SVT-artikel. Åtta år gammal idag.

"Lidingögetter ger öppet landskap och gemenskap". 

Det hela är beskrivet som en solskenshistoria. Ett gäng afghanska migranter hade fått sina första jobb – med att valla getter. De hade ju gjort det i hemlandet. 

Återstod väl sedan bara att slussa ut pojkarna på den högteknologiska svenska arbetsmarknaden. 

Inom äldreomsorgen har språkkrav varit ännu mer omdebatterat. 

Här handlar det kanske mer om tillgång och efterfrågan. Personalbristen gör att arbetsgivaren ser mellan fingrarna när det gäller språkkunskaper. 

Lidande blir våra äldre. 

Bristande kommunikation innebär inte bara en otrygghet. Det kan bli rent farligt, till exempel i hanteringen av mediciner.