Föreningsdemokratin inom STF måste ifrågasättas

Under året har STF:s generalsekreterare förhandlat fram ett avtal med Handölsdalens sameby om STF:s fortsatta verksamhet i Jämtlandsfjällen. Avtalet innebär en mycket stor omläggning av den ur historisk synpunkt mest grundläggande verksamhet som STF bedrivit, sedan mer än 100 år. 

I något sammanhang lär generalsekreteraren uttalat att hon har mer än 200 000 medlemmar bakom sig. Sanningen är ju, att det har hon ingen aning om. 

För mig är det självklart att i en riksomfattande medlemsförening tas stora beslut på dess rikskongress. Den kan vara årlig eller vartannat år. 

STF håller sin kommande vartannat års rikskongress i maj 2024. 

Rätt hanterat hade detta framförhandlade avtal överenskommits med samebyn, att det inte kan gälla förrän rikskongressen gett sitt godkännande. 

I grunden är det dessutom inte samebyn, som är STF:s motpart, utan det är Länsstyrelsen i Jämtlands län, som skall godkänna ett nytt arrendeavtal. Länsstyrelsens passivitet under detta förhandlingsscenario är synnerligen förvånande. Samebyn är väl ingen underavdelning till Länsstyrelsen? 

I själva sakfrågan är jag som STF-medlem ytterst kritisk till överenskommelsen. Och jag är inte ensam, utan en mängd STF-medlemmar runt om i landet har uttalat sig kritiskt. 

Det har resulterat i en särskild motion till årets rikskongress i maj där förslaget är, att hela beslutet ledningen fattat utan kongressens hörande, skall rivas upp. 

Jag uppmanar därför STF Jämtland Härjedalens lokalavdelning att nogsamt inhämta alla medlemmars uppfattning i denna fråga, för att i så fall kunna stödja denna motion. 

En stor del av grunden till att STF i stort sett la sig på rygg inför samebyns argumentation om att turismens utveckling i fjällvärlden inte var hållbar, var att samebyn sedan flera år myntat uttrycket ”betesro” för sina renhjordar. 

Efter att ha levt nära fjällvärlden och renar i mer än 50 år vill jag påstå att detta är rent nonsens. Renar är som andra betesdjur, ju mer de vänjer sig vid människor, ju mindre störs de. Som jämförelse vill jag nämna att vi sedan 8-9 år i fjällbyarna Bakvattnet, Åkersjön och Vallrun inte bara har ovälkomna besök av stora renhjordar till och från under sommaren. Dessa byar har även blivit populärt kalvningsland för renar tillhörande Offerdals sameby. 

Inte ens när de boende aktivt försökt störa deras ”betesro” har det varit möjligt att skrämma bort renarna från de marker, där de absolut inte skall vara. 

Precis samma beteende erfor jag vid ett besök i Fjällnäs sommaren 2023. 

Renar precis som alla betesdjur föredrar att beta, där bästa betet finns. Om det rör sig människor där syns inte påverka djuren i någon som helst grad. 

Min uppfattning är att STF blivit grundlurade av Handölsdalens sameby, och man har vikt ner sig för argument, som inte har någon verklighetsanknytning. 

Det är tragiskt att Länsstyrelsen så tydligt värnar rennäringen på bekostnad av länets turistnäring, som är vida större och viktigare för länets utveckling. 

Med den kunskap som finns inom Länsstyrelsen, borde man gått in i förhandlingarna och skapat en balans mellan parterna. En del i avtalet som är obegripligt är också att man över huvud taget diskuterar och gjort samma inskränkningar i verksamheten vintertid, när det helt saknas renar i dessa trakter. Det tyder på att samebyns agenda inte i första hand är omtanke om rennäringen utan en ambition att på sikt få ensamrätt till de svenska fjällen. 

Som avslutning vill jag framhålla att även jag värnar om rennäringens möjligheter och samekulturens villkor, men det skall ske på ett balanserat sätt, som ger alla svenskar rätt till de svenska fjällen och inte äventyrar Jämtlands främsta näring turismen. 

Sten Bredberg 

Tidigare ordförande i STF Jämtland Härjedalens lokalavdelning