Landsomberget riskerar att stängas – saknas ideell arbetskraft

Landsombergets skidanläggning har två nedfarter, en som är 900 meter lång och elbelyst och en som är 1200 meter lång. Fallhöjden är 191 meter. Liften hålls för närvarande öppen helger samt tisdags- och torsdagskvällar. Det är mycket jobb för en arbetsgrupp på fem personer, men att hitta folk är svårt.

– Mardrömsscenariot är att behöva stänga backen, vi vill inte ens tänka tanken, men risken finns, säger Inger Sjölander, ordförande för Fjällsjö alpina klubb som driver skidanläggningen. Hon tillägger:

– Vi vill att folk ska vakna upp och inse att det är för barnens och ungdomarnas skull vi gör det här. Men som det är nu måste vi vara fler.

De fem personerna som råddar för att hålla backen öppen är klubbens styrelse. I liften måste det av säkerhetsskäl sitta tre personer, om någon åkare skulle behöva hjälp kan då två personer lämna liften och en stannar. Det innebär att vid ett roterande schema på fem personer kräver det mycket tid. För Inger är ordförandeskapet nästan ett heltidsjobb.

– Det är inte bara att sitta i liften, menar Inger och fortsätter:

– Det är allt från att skriva annonser, betala räkningar, pista, sätta nät, underhålla liftbyglar, röja, ställa in bindningar på skidor och pista backen. Det kanske är det som gör att det är svårt att hitta frivilliga till styrelsen. Man måste vara engagerad.

Två styrelsemedlemmar delar på att pista varannan vecka inför kvällsåkning och helgåkning. Det tar upp till tre timmar varje gång. Men det som Inger understryker som verkligt tidskrävande är att hitta folk som kan hjälpa till i backen. Det finns ett gäng på ungefär 10 personer som brukar ställa upp.

– Det är vi jättetacksamma för, säger Inger.

Det är bybor, men även folk som åker från Rossön, Backe och Strömsund. Men för att inte trötta ut folk för mycket skulle klubben behöva det dubbla antalet.

– Vi har börjat tröttna på att behöva ragga folk varje helg för att backen ska kunna vara öppen. Vi brinner för Landsomberget, men inte till vilket pris som helst. Vi har också familj, jobb och fritidsintressen. Alla kräver att backen ska finnas, men väldigt få hjälper till.

För bara några dagar sen la klubben ut ett desperat meddelande på Facebook där man än en gång sökte folk som kan hjälpa till.

– Det var bara en som svarade. Då blir man lite less, suckar Inger. Hon tillägger:

– Jag kan inte tvinga någon, men då kan man inte räkna med att Landsomberget ska finnas kvar.

Inger har varit ordförande sedan 2010. På frågan varför hon tog sig an posten en gång i tiden svarar hon:

– För att jag brinner för Landsomberget, för att mina barn älskar att vara där. När jag har åkt dit med dem har jag känt att jag lika gärna kan göra något, i stället för att stå med händerna i byxfickorna, när jag ändå är där. Nu är det nummer fyra i barnaskaran som liksom syskonen kommer växa upp på Landsomberget, säger Inger med ett skratt.

En fin och solig vinterdag kan det vara 100 åkare. Drömmen för klubben är att sätta sig med alla som är intresserade av att hjälpa till och göra ett schema för hela säsongen.

– Det skulle skapa enormt mycket tid för oss i styrelsen, att slippa ringa runt varje helg.

Någonting ändras i Ingers tonfall, tempot blir långsammare.

– Vi skulle ha energi över till att fixa annat i backen, som roliga hopp, och vi skulle kunna ställa dit hopp-airbagen igen. Ha familjeweekend. Arrangera tävlingar åt barnen. Sånt vi orkade göra förut. Det är en dröm att få ordna sådana saker.

Inger tillägger:

– Vi orkar inte hur många år som helst. Vissa helger diskuterar vi: “ska vi ha stängt eller ska vi ringa runt?” Vi vill ju inte stänga, så då blir det: “jag sitter den här helgen också”.

Inger avslutar med:

– Mäktar vi inte med får vi börja med att dra ner på öppettiderna. Ska Landsomberget finnas kvar får folk engagera sig och hjälpa till. Annars går det inte.