LEDARE
Ett jävla gnäll eller kanske att våga säga att kejsaren är naken
Finns säkert en och annan som tycker det är ett djävla gnäll i mina ledare. Inte minst på den nuvarande regeringen. Nu är det ju inte så att jag sitter här för att slicka uppåt. Jag tycker regeringen är helkass.
Den förra var obetydligt bättre så någon politisk ståndpunkt tar jag inte.
Och mitt jobb är inte att ägna mig åt journalistiskt rövslickeri.
Många siffror kring vårt land visar på en utveckling åt fel håll.
Sveriges platsranking internationellt är nedåtgående.
Många år har vi legat bland världens 10 rikaste länder.
Men inte längre.
Och det är naturligtvis ingen tillfällighet.
När politik inte längre drivs av människor vars drivkraft är att bygga framtiden för alla.
Utan tonvikt läggs på att peka ut problem och försvåra för vissa då bygger vi konflikter.
Samtidigt som vårt politiska toppskikt inte längre består av människor vars främsta drivkraft är att förbättra. Utan politiken verkar främst vara en arena för självspegling!
När vi har en krackelerande äldrevård, då läggs krutet på att bygga nya fängelser.
När skolan havererar ska fler unga kunna straffas.
Vi har en havererad polis. Något alla kan notera varje dag!
Det problemet ska lösas inte genom bättre organisation och bättre poliser utan genom fler poliser.
Samtidigt sänker man kravet för att komma in på polisutbildningarna.
Sjukvården i hela landet går på knäna. Och jag ser inga förslag till förbättring av den situationen!
Vi har en akut situation med skenande elpriser och galopperande inflation, något som slår mot både hushåll och företag.
Många småföretagare har det väldigt tufft just nu och här är det MÅNGA jobb i Sverige som ligger i vågskålen.
Det som görs från regeringshåll kan väl snällt sagt beskrivas som sent och halvhjärtat.
I den mån något görs överhuvudtaget.
Men, vi har de politiker vi förtjänar och som vi själva valt.
Inför valet var det mycket snack om paradigmskifte. Paradigmskifte (engelska: paradigm shift) är inom vetenskapsteorin ett byte av vetenskapliga tankemönster och förebilder, så kallade paradigm.
Efter tre månader så kan jag inte se någon positiv tvärvändning i vårt land.
Men det allvarligaste som sker just nu i vårt land och det är ett paradigmskifte.
Det är att jag och du inte längre känner oss som en del av samhällskontraktet.
Samhällskontraktet som innebär att vi betalar en ganska häftig skatt men att vi då också får hjälp när vi behöver.
När man inte får plats på förskolan som i Åre.
Eller får vänta fyra år på en knäoperation, som jag själv fick.
När man anmäler ett brott till polisen med känd förövare och det omedelbart avskrivs.
När vägarna blir sämre och i stället för att lagas så sänker man hastigheten.
När att åka tåg blir rysk roulett.
Listan kan göras lång!
Då har jag inte ens nämnt gängkriminaliteten och skjutningar.
Detta har man kunnat se komma för åratal sedan.
Men, att satsa på skolor i utsatt områden och på att göra insatser för att unga ska ha en framtidstro och vilja vara med och arbeta för att utveckla samhället gav inga politiska poäng för 20 år sedan, eller för 10 år sedan eller för den delen ens nu!
Det som ger lättköpte politiska poänger idag är krav på hårdare tag, hårdare straff och mer övervakning!
Påminner inte så lite om vår miljöpolitik. Först skita ned och förstöra, sedan lägga en massa pengar på att återställa.
Kortsiktighet som samhällsbyggnad!
Jag har en fråga till våra läsare, en kortsiktig fråga för så är ju tidsandan!
Mejla mig ralph@jamtlandstidning.se om ni kan säga en enda sak som nuvarande regering lyckats med sedan man tillträdde?
