Ekosystemets hjärtslag är vilda – inte styrda av kulor

Den 21 augusti inleds ännu en licensjakt på björn i Sverige – ett återkommande ingrepp i naturen som varken är ”etiskt” försvarbart eller vetenskapligt motiverat. Totalt ska 465 björnar skjutas i sju län: Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Dalarna, Gävleborg, Norrbotten och Värmland. Svenska Rovdjursföreningen har överklagat jakten i samtliga län. 

Anledningen är att brunbjörnen inte uppnått gynnsam bevarandestatus (GYBS). Det räcker inte att det finns ett visst antal individer – arten ska också kunna utöva sin ekologiska funktion fullt ut i hela sitt naturliga utbredningsområde. 

Idag är björnen frånvarande i flera landskap i södra och mellersta Sverige. Att hålla populationen på marginalen underminerar dess roll i ekosystemet och bryter mot EU:s art- och habitatdirektiv, vars syfte är att skydda, bevara och återställa biologisk mångfald – inte bara förhindra utrotning. 

Samtidigt minskar björnarnas livsmiljöer genom skogsavverkning, exploatering och klimatförändringar. När de närmar sig människor i jakt på trygghet stämplas de som “problem” – och möts av gevär.

Licensjakten äger rum mitt i sensommaren, när många björnhonor rör sig med ungar – en särskilt sårbar period. Samtidigt tillåts åteljakt på 1 746 platser, där björnar matas in med föda veckor i förväg. 

Föreningen Rovdjurens Vänner är starkt kritiska, då metoden försvårar försvarbar avskjutning och ökar risken att honor skjuts utan att närliggande ungar upptäcks. Det är ett allvarligt djurskyddsproblem som urholkar förtroendet för en förvaltning som säger sig värna både bevarandestatus och ”jaktetik”.

Naturvård kan inte bygga på effektivitet i skjutögonblicket, utan på respekt för arternas roller i ekosystemen och deras rätt att existera på egna villkor. Naturens balans kräver rovdjur. Vi måste sluta jaga det vi borde skydda – och börja lyssna till tystnaden som följer efter skotten. För ekosystemets hjärtslag är vilda. Inte styrda av kulor.

Johanna Månsson