Humor och rörelse i årets Arnljot

Jag minns en föreställning av Wagners opera Den flygande holländaren. I sällskapet var en klasskamrat som inte sett någon opera tidigare. Han tyckte att kontrasten mellan den högtravande musiken och den handling som faktiskt utspelade sig mellan dem, var komisk.

Några stillastående operasångare gav uttryck för stor dramatik när de egentligen pratade om praktiska bestyr på fartyget, något som framgick av textpromptern. Årets föreställning av Arnljot ger också uttryck för humor, men på ett helt annat sätt. Det är svårt att tänka sig en större kontrast än den Wagner-opera jag såg, trots att Wagner var en stor influens för Wilhelm Peterson-Berger.

Den Arnljot som ursprungligen framfördes på Stockholmsoperan går ju sedan 1935 som friluftsteater på Frösön. Musiken är nästan borttagen och det är ett drama som i stället för tankarna till Shakespeare som utspelar sig på Frösön. Makten granskas och mellan publiken och skådespelarna står sedan fjolåret då Tess Paulsen blev regissör en ny rollkaraktär, Sveke, spelad av Annika Paulsson.