Alla kan vara jämtar i själen

För många förblir det endast en dröm, men en del gör slag i saken och flyttar till Jämtland. Det kan handla om inflyttare från andra delar av Sverige, eller Norge, men också från olika europeiska länder. Sedan har vi också de som invandrat med flyktingstatus, exempelvis från Ukraina.

Inflyttningen har ökat. 2018 var första gången som inflyttningen till Jämtland ökade sedan 1988, enligt Region Jämtland Härjedalen. Kommunernas ansvar är en sak, men hur tar vi enskilda medborgare hand om vår nyinflyttade? Hur bemöter vi dem i vardagen, i stort och smått?

Jag tror att vi alla skulle kunna hjälpas åt lite mer här. För det finns något som jag kallar för ”omvänd glesbygdsrasism”. Några nyinflyttade européer jag nyligen talade med, berättade att de hela tiden måste förklara varför de flyttat hit. De kände att de liksom behövde försvara sig. Det har jag hört från fler.

Det är förstås okunskap och rädsla det handlar när de bemöts så. Jag kom själv flyttandes hit för över tio år sedan och har upplevt detta. En misstänksamhet över varför man flyttat hit. Och när någon hakar upp sig på något jag sagt eller gjort, blir det lätt min dialekt som härmas öppet eller vad de tror är i smyg (jag talar med småländska tungrots-r). Det har jag upplevt flera gånger, t o m på en arbetsplats…

”Åk hem till Skåne” har jag också fått kastat på mig av någon som uppenbarligen hade en dålig dag. Låt oss utrota denna omvända glesbygdsrasism!

För ärlighetens skull kan jag dock berätta att jag också upplevt äkta glesbygdsrasism: av några sommarturister från Stockholm som talade över huvudet på mig tills de förstod att jag inte var uppväxt i den jämtländska glesbygden. Då blev det annat ljud i skällan!

Det är alltid bättre att inkludera än exkludera. Många av dem som flyttat hit vill verkligen uppleva den jämtländska kulturen och delta i olika aktiviteter. Men det kan vara svårt om man inte känner så många, inte har så många kontaktytor. Fast det krävs så lite, egentligen bara att man pratar med dem.

En ukrainsk elev jag undervisade i SVA (svenska som andraspråk), var överlycklig första gången hon vågade fråga någon om något på stan och denne svarade vänligt och intresserat. Hela hennes ansikte lyste när hon sa: ”Jag vågade prata med en svensk jag inte kände och han var snäll och frågade mig lite om Ukraina!”. Tack du okända för att du bemötte henne så! Bemöt alla nyinflyttade på liknande sätt efter sammanhang, var än de kommer från.

Jämtland är så stort och vackert, här finns plats för alla. Även om man inte är jämte från födseln, kan man vara jämte i själen!

PS: Själv har jag dock gjort något som enligt oskriven jämtländsk lag är förbjudet. Jag har visat våra fina, hemliga hjortron- och kantarellställen för en trevlig, nyinflyttad familj från Göteborg. (Nåja, för säkerhets skull kanske inte absolut alla ställen…)

Lotte Mjöberg, tf chefredaktör