Strömsundsbron – en väckarklocka

Strömsundsbrons haveri borde vara mer än ett tillfälligt trafikproblem. Det är en konkret påminnelse om hur snabbt en viktig samhällsfunktion kan slås ut – och hur beroende vi är av att våra transporter och försörjningsvägar fungerar.

Bron på E45 är helt avstängd efter olyckan den 29 september och kommunen har gått upp i stabsläge. Trafikverket har ännu inte kunnat ange när bron kan öppnas igen. 

Men den viktigaste frågan är egentligen inte bara hur vi löser brohaveriet här och nu. Frågan är vad vi lär oss av det.

För vad händer om det inte är en bro som slås ut – utan elförsörjningen, drivmedelsleveranserna, mobilnäten eller livsmedelstransporterna?

Då räcker det inte att hoppas på att hjälpen kommer utifrån.

Vi måste börja gräva där vi står.

För mig som centerpartist handlar krisberedskap mycket om just det lokala. Om att bygga ett samhälle där människor, företag, föreningar, lantbrukare och kommuner har förmåga att klara de första dygnen och veckorna när det vanliga inte längre fungerar.

Och två saker måste stå allra högst på listan: vatten och mat.

MSB konstaterar att vatten är ännu viktigare än mat i en kris och rekommenderar hushållen att kunna hantera situationer där vattenförsörjningen slutar fungera.  Livsmedelsverket pekar samtidigt ut både livsmedelsförsörjning och dricksvatten som centrala delar av Sveriges beredskap. 

Här har Jämtland och Strömsunds kommun stora möjligheter.

Vi har vatten. Vi har elenergi. Vi har skog och jordbruk. Vi har livsmedelsproducenter, entreprenörer, butiker och människor med kunskap och praktisk erfarenhet. Vi har föreningsliv och ett civilsamhälle som kan mobilisera när det behövs.

Det är vår styrka.

Men då måste vi också värdera dessa resurser som en del av vår beredskap.

Vi behöver säkra våra vattentäkter. Vi behöver reservlösningar för dricksvatten. Vi behöver stärka det lokala lantbruket och livsmedelsproduktionen. Vi behöver se till att det finns fungerande vägar och alternativa transportvägar. Och vi behöver planera för hur människor ska kunna få mat, vatten och annan nödvändig service även när våra vanliga system inte fungerar.

Det handlar inte om att varje kommun eller by ska klara allt själv.

Det handlar om motståndskraft.

Om Sverige ska vara starkt i en kris måste också Strömsund vara starkt. Och om Strömsund ska vara starkt måste byarna, företagen, lantbruket och människorna som bor här vara en del av beredskapen.

Strömsundsbron har gett oss en väckarklocka.

Låt oss använda den.

Börja med vattnet. Börja med maten. Börja med vägarna. Börja med människorna. Och framför allt – börja där vi står.

Christer Mattsson