Statens fortsatta strid mot Jämtlands och Härjedalens ursprungliga kultur

Vänstermedia och politiskt korrekta partier rasar nu under valrörelsen över arrendehöjningar på statens marker i renbetesområdena, särskilt i Härjedalen. Samtidigt tiger de, enligt vår mening, om konfliktens kärna: en långvarig och systematisk utplåning av den uråldriga skandinaviska fjällbondekulturen till förmån för den betydligt yngre samiska rennäringen.

Innan Jämtland och Härjedalen blev svenska 1645 ägdes marken av självägande bönder som brukat den i generation efter generation – en kultur med rötter i förhistorisk tid, långt före både svenskt styre och den samiska rennäringen i regionen.

Under 1800-talets avvittring tog staten kontroll över stora områden genom expropriation och konfiskation. Marken överlämnades sedan till samiska renägare, varav en del flyttade söderut från Norrbotten ända in på 1900-talet. Det var, enligt vår uppfattning, en aktiv omfördelning av egendom från den ursprungliga befolkningen till en senare anländ etnisk grupp.

I dag riktas kritiken mot de kvarvarande fjällbönder som försöker hävda sina brukningsrättigheter – fäbodar, fiskestugor, båthus och betesmarker. Rätten att hålla djur på traditionella fäbodar har redan tagits bort eftersom det anses störa rennäringen. Den betydligt äldre fjällnäringen ska underordnas den yngre. Staten använder, enligt oss, sin ställning som markägare för att kväva de sista resterna av en kultur som existerade här långt innan någon sameby bildades.

Arrendena höjs nu dramatiskt, i vissa fall med över 1 000 procent, för människor vars förfäder brukade marken innan någon renbetesrätt fanns. Samtidigt nämns sällan samebyarnas egna obetalda eller obefintliga arrenden. Vi menar att detta inte är någon slump. Det är kulturell utrensning och etniskt baserad särpolitik som aktivt gynnar den samiska rennäringen på bekostnad av den skandinaviska ursprungskulturen.

Den 3 december 2024 upptog Unesco Skandinaviens fäbod- och seterkultur på listan över mänsklighetens immateriella kulturarv. Det handlar om levande traditioner – betesbruk, djurskötsel, kulning, hantverk, språk och seder – som bygger på traditionell markanvändning i fjäll och skog.

Sverige har också ratificerat FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD), som kräver hänsyn till både urfolk och traditionella brukarkulturer. Ändå verkar Länsstyrelsen i Jämtland, enligt vår uppfattning, prioritera bort detta ansvar.

Jämtland och Härjedalen är inget renbetesreservat där all annan verksamhet måste vika sig. Det är ett kulturlandskap format av skandinaviska fjällbönder, jägare och fiskare under tusentals år. När staten nu använder arrenden som ett verktyg för att osynliggöra detta arv väcker det, enligt oss, allvarliga frågor om statens verkliga avsikter – inte minst inför den kommande utredningen om rennäringslagen.

De flesta partier känner till historiken men väljer, enligt vår mening, att undvika de grundläggande frågorna. Ingen ifrågasätter att samerna ensidigt tilldelades status som urfolk genom ett politiskt beslut 1977, trots att flera nordliga folkgrupper enligt oss uppfyller samma kriterier. Resultatet är en etniskt baserad politik som vi menar strider mot principen om alla människors lika värde inför lagen.

Ambition Sverige vägrar acceptera denna utveckling. Vi står upp för alla svenskars lika rätt till historia, kulturarv och framtid. Staten måste redovisa en objektiv historiebeskrivning och sluta prioritera en grupp på bekostnad av en annan.

Elsa Widding
Partiledare, Ambition Sverige

Olle Larsson
Ambition Sverige

P-A Tapper
Ambition Sverige