Socialdemokraternas kulturskräck

Varför skola människor strida? Det var tänkt att jag och Maths O. Sundqvist skulle framföra stycket som duett på en insamlingsgala för ett kulturhus i Östersund, våren 2011. 

Tyvärr blev det inte så. Däremot dök massor av andra regionala artister och konstnärer upp på Gamla Teatern där Startskotts!-galan gick av stapeln. 

Plus en entusiastisk storpublik. Fullt ös medvetslös och en enorm skjuts i kulturdebatten. De insamlade pengarna överlämnades sedan – symboliskt – på Rådhustrappan till dåvarande KSO Ann-Sofie Andersson (s).

Ann-Sofie tog emot dem med ett lätt besvärat leende innan hon vandrande iväg mot solnedgången. För att aldrig mer återses. Nja, inte riktigt men typ. Kvickt lämpade hon över den heta kulturpotatisen i Miljöpartiets knä för att sen sälja ut dem lite längre fram.

Lång historia kort: hon blåste dem bryskt på kulturkonfekten. Trots löften om motsatt utveckling. Därefter följde en pliktskyldig kulturutredning. Och en till. Och en till. Och en till. 

Och här står vi nu – fjorton år senare – och debatten om ett kultur/konserthus som samlande punkt i Östersunds stadskärna är lika död som den borgerliga oppositionens plan för att vinna nästa års val.

Varför kan man undra? 

När så många andra städer, Umeå, Luleå, Skellefteå, Helsingborg, Örebro, Bollnäs… m.fl har insett vinsten av att ha ett stadigt pulserande evenemangshjärta mitt i City. Med bibliotek, replokaler, galleri, kafé och en större konsertlokal dit turnerande artister kan söka sig helt naturligt?

På papperet ser det ut som vad engelsmännen kallar en “no brainer”. 

Men Östersund är och förblir en stad där kulturen har noll politisk status. Varför? Vad beror det på? Svaret är lika enkelt som deprimerande: det beror på just Socialdemokraterna. Eller snarare: på deras intellektuella “toppskikt”. (Jag använder ordet i dess vidaste och mest generösa bemärkelse).

S-ledningen är nämligen, forfarande, efter decennier av debatt, helt ointresserade av kultur och av kulturens inneboende kraft. 

De har fått för sig att kultur är nåt suspekt och konstigt, trots att allt från Karin Mamma Andersson till AC/DC – via Bruno K. Öijer och Fröken Snusk – sorterar under begreppet.

Jag ser en bild för min inre syn; det kan vara en fantasi, en elak efterhandskonstruktion, men jag KAN ha sett detta på riktigt: Ett kommunalråd i Östersund som, högröd i ansiktet och med en sån där enerverande bjällra i handen springer efter en skidskytt i ÖSK:s spårområde allt medan hon flämtskriker:"HEJA! HEJA! HEJA!"Inget fel i det. Idrott är kul. 

Det engagerar många. Men det gör även stråkmusik, poesi och krokimålning. Tyvärr är länets socialdemokrater rädda för allt sånt. 

De tycker att kultur är bögigt. Och nej – det är I–N–T–E fel att vara gay eller bögig, men ni hajar: allt som inte är trav, hockey och möjligen lite Mello ses som ett intellektuellt hot. 

“När jag hör ordet kultur, osäkrar jag min revolver”, som en högt uppsatt, tysk politiker lär ha sagt en gång. Lugn. Jag anklagar inte S för att vara högerextrema i sin syn på kultur men de TYCKER att kulturmänniskor är pretentiösa, besvärliga skönandar, speciellt om de har fräckheten att efterlysa bättre konsert- och utställningslokaler.

Må så vara. Alltså att de är fräcka och besvärliga. Men var ska John Fogerty eller Dave Chappelle gigga när och om de kommer till Östersund?

Eller för den delen: något mindre artister som är för stora för att spela i Estrad Norr Svarta Låda eller på Gamla Teatern? Ingenstans.

De hoppar över Östersund och så har det sett ut i många år nu. Få politiker verkar undra eller ens bry sig varför Östersund är en vit fläck på kartan för många bokningsbolag.

Yran – jajamensan. Jag vet. Toppen. 

Vi älskar Yran. Men resten av året...?

Och vilket ansikte är det egentligen Östersund vill visa upp för sina besökare?

Apberget vid Busstorget? Parkeringshuset vid Färjemansleden? DDR-arkitekturen på Stortorget? Östersund – länet – kan bättre.

Jämtland kryllar av duktiga musiker, kompositörer, författare, dansare, poeter och konstnärer.

Ett kulturhus skulle kunna vara ett ständigt öppet skyltfönster mot omvärlden, proppfullt med intressanta och aktuella engagemang; riktat både mot den livsviktiga hemmapubliken och mot gästande turister.

Men så länge Socialdemokraterna, och deras tomt lallande drabanter i Centerpartiet, vevat upp vindbryggan och dragit för gardinerna till sin kulturfientliga bunker blir det inget av med saken.

Östersund har fastnat i vinkelvolten när det gäller synen på kultur.

Det är bedrövligt.