Snart matbrist
Kom inte och säg att ni inte visste! Kom inte och säg att ni inte förstod vad som skulle hända! Kom inte och säg att ni inte hade blivit varnade!
Maten kommer att ta slut.
Nej, men såå farligt är det väl ändå inte?
Landsbygdsministern säger att ” vår livsmedelsförsörjning är god”. Det måste man väl kunna tro på?
Det oändligt sorgliga i allt detta är att ett land som har levt och sprudlat av liv, ett land som surrat av humlor och bin, ett land som försörjt oss med mat av allehanda slag, det landet är snart borta.
Försvunnet, förrunnet, förött, och de som lagt ner all sin ofattbara möda på att så, skörda, mjölka, mocka och köra traktor för vår skull. De är nu borta.
Vad ska vi äta?
Jag är hungrig. Öppnar kylskåpsdörren. Finns det någon mat?
Snart kommer hyllorna i affären att se annorlunda ut. Inte som nu, till synes oändliga rader av alla slags varor, utan mera tomt. Det är slut, och det är också slut, och det är restnoterat. Ingen vet när det kommer mer.
Vi är såå bortskämda. Men det kommer att bli andra bullar. Var så säker.
Vi bryr oss gärna om regnskogen i Amazonas men det som borde beröra oss, här och nu. Det blundar vi för. Våra politiker och de styrande, de som ska vara folkets röst, de kan inte se. De har blivit blinda. Blinda för det uppenbara. Utan mat. Ingen framtid.
När båset är tomt
