Norrland behöver inga allmosor – vi behöver behålla våra egna skatteintäkter

Tobias Baudin, Stefan Löfven, Anna-Caren Sätherberg och Peter Hultqvist (S) åker genom de fyra nordligaste länen och målar upp bilden av ett Norrland som svikits av staten. De talar om stängda servicekontor, hot om släckt vägbelysning, halverad nattågstrafik och uteblivna bostadsstöd. Budskapet är bekant: norra Sverige behöver mer statliga pengar, mer bidrag och mer centralstyrning.

Men det är fel diagnos.

Norrland är inte beroende av allmosor. Problemet är att vi inte får behålla merparten av de värden som vattenkraften, gruvorna och skogarna genererar. I årtionden har dessa naturresurser bidragit till Sveriges välstånd – billig el till industrin, malm till export och skogsråvara till pappers- och sågverksnäringen – medan skatteintäkterna och vinsterna i hög grad flödar söderut via statliga bolag, bolagsskatter, moms och det kommunala utjämningssystemet. Det som blir kvar lokalt är ofta bara smulor: en blygsam bygdeavgift från vattenkraften, en minimal mineralersättning och de kommunalskatter som följer med de jobb som stannar kvar.

Jämför med Norge. Där får kommunerna betydligt större andelar av vattenkraftsintäkterna. I Sverige har systemet utformats så att staten och de södra delarna av landet tar den stora biten, medan kommuner med långa avstånd och höga kostnader förväntas vara nöjda med det som blir över. Det är ingen slump att många  kommuner i Norrland, trots sina naturresurser, kämpar med utflyttning, dålig service och svagt skatteunderlag.

Socialdemokraternas svar är mer av samma sak: nya investeringsstöd, mer statsbidrag och ännu fler löften om att ”hela Sverige ska leva”. Det är en politik som cementerar beroendet. Ambition Sverige vill i stället vända på logiken. Låt de kommuner och regioner som har vattenkraften, gruvnäringen och skogsbruket behålla en betydligt större del av de skatteintäkter och avgifter som verksamheterna genererar.

Då behövs ingen ständig turné med vallöften om allmosor. Norrland kan bygga bostäder, vägar, service och välfärd på egna meriter – och med egna pengar.

Det handlar inte om att bryta ut Norrland ur Sverige. Det handlar om rättvisa och incitament. När lokalsamhällena får behålla en större del av värdet från naturresurser ökar viljan att underlätta för ny gruvdrift, vattenkraft och skogsbruk. När allt  centraliseras skapas motsatsen: motstånd, byråkrati och en känsla av att ”Stockholm tar allt”.

Socialdemokraternas lösning – mer statlig omfördelning och mer bidrag – är inte svaret. Norrland behöver inte behandlas som ett bidragsområde. Vi behöver få behålla mer av det vi själva skapar.

Det är dags att sluta tala om allmosor och börja tala om rättmätig andel.

Olle Larsson Ambition Sverige 

Marina Eriksson Ambition Sverige