Kräv regeringen på ansvar!

Det senaste året har tusentals människor demonstrerat mot de stora besparingarna i skolor och förskolor som drabbar barn i många av landets kommuner. Svenskläraren Maria Wiman ger en tydlig bild av läget inom skola och förskola: 

"Politikerna måste förstå att om vi lärare slutar att klippa och klistra, om vi slutar att jobba extra och vända ut och in på oss själva för att täcka upp för nedskärningar och underskott, om vi slutar att jobba oss utmattade – då kommer svensk skola att rasa. Så låt den då rasa." 

Tyvärr verkar många inom skola, förskola, vård- och omsorgsyrken m.m känna på liknande sätt. Men hur kommer det sig att besparingar i skolan, förskolan, vården, äldreomsorgen m.fl. kommit att bli den främsta budgetreglerande metoden som en kommun har att tillgå? Är det inte fullständigt orimligt att skolledare som Malin Rimmö i Ragunda tvingas välja om de ska följa skollagen eller kommunallagen? 

Eller att en del barn i vårt glesa län får betala med flera timmar av sin fritid i restid dagligen när skolor läggs ned eller omlokaliseras? Och borde förresten inte de pengar man lägger på barnen rimligtvis ses som en investering, inte en kostnad?

I debatten i Sverige idag pratas inte så mycket om fördelningspolitik, eller om ideologi. Detta trots att Sverige har blivit allt rikare men fördelningen av rikedomen alltmer orättvis. Skatter som tidigare användes för att finansiera skola, förskola, vård, omsorg, polis, socialtjänst, BUP m.m. har avskaffats eller bantats ner kraftigt, till förmån för de som redan har det gott ställt. 

Förmögenhetsskatten, arvsskatten, gåvoskatten, fastighetsskatten och värnskatten (en skatt för höginkomsttagare!) är exempel på skatter som har avskaffats i Sverige men som finns i de flesta andra länder med fungerande välfärdssystem. Inför valet 2022 skickade Socialdemokraterna ut ett vykort till väljarna där Magdalena Andersson poängterar att fastighetsskatten aldrig någonsin kommer att återinföras igen. Detta trots att flera ledande nationalekonomer, såsom Thomas Piketty, påpekat att den ökande ojämlikheten i Sverige skulle kunna stävjas genom införande av en progressiv fastighetsskatt. 

Hade Sverige haft samma skattenivå i dag som 1990 hade vi haft runt 400 miljarder mer att investera årligen i våra offentliga verksamheter. Vinstuttag dränerar dessa verksamheter ytterligare. Resultatet? Samhällsbärande verksamheter såsom skola, förskola, vård, omsorg, socialtjänst, BUP, polis m.m vacklar, medans samhällseffekterna av detta är tydliga. 

Barn och ungas förmåga att skriva och läsa har sjunkit drastiskt, särskilt bland socioekonomiskt svaga grupper. Barn och unga hamnar snett, vi ser en eskalerande våldsvåg och den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar stadigt. Detta sammantaget talar ett tydligt språk som vi måste hörsamma. 

Det är viktigt att föra en livskraftig debatt om dessa problem, på en nivå fri från populistiska utspel. Det är politikens ansvar att se till att våra offentliga verksamheter inte hamnar i en rävsax där de tvingas bryta mot lagar såsom skollagen eller arbetsmiljölagen för att klara de ekonomiska ramarna. Staten har dessutom ett löfte gentemot kommunerna om att de krav som läggs på kommuner ska mötas av finansiering från staten, enligt finansieringsprincipen. 

Det vore därför på sin plats att kommuner runt om i landet sätter press på vår regering och utkräver ansvar när det är så uppenbart att det löftet inte infrias. Om man accepterar situationen som den är kommer ingen förändring att ske!

Kristina Ström, gruppledare för Vänsterpartiet i Strömsunds kommun 

Jonte Fischer, gruppledare för Vänsterpartiet i Ragunda kommun

Marie Svensson, gruppledare för Vänsterpartiet i Krokoms kommun 

Christina Hedin, gruppledare för Vänsterpartiet i Östersunds kommun