Sjuksköterskeuppropet: Vårt fokus är människor som skadats av covid-19-vaccinet
LÄNET (JT) Lotta Harming har arbetat som sjuksköterska sedan 1994, varav nio år som operationssjuksköterska. Strax före pandemin bytte hon till ett privat företag med fokus på förebyggande hälsovård.
– Det gjorde att jag kunde tala mer fritt. Jag har alltid varit den som ställer frågor. Jag har aldrig nöjt mig med svaret ”det bara är så”.
Publicerad
Senast uppdaterad
JT:s två reportage om Barbro i Myrviken som fick ersättning för vaccinskada och cancersjuka Linda i Östersund som kämpar för att få det har väckt enorm uppmärksamhet runt om i landet, och även hos Sjuksköterskeupproret som delat reportagen.
JT pratar med Lotta Harming, som berättar hur upproret bland sjuksköterskorna tog fart under pandemin.
– Det startade nästan direkt, 2020. Det kändes som om allt gick ut på att skrämma oss. Rubrikerna handlade om hur många som var smittade och hur många som dog. Sedan kom kraven på munskydd. Det var där jag reagerade starkast. Har man arbetat som operationssjuksköterska vet man att munskydd inte är ett skydd mot virus. Det är ett stänkskydd som vi använder under operation.
Lotta började leta efter information och vetenskapliga artiklar som hon delade i sociala medier. Responsen blev stor, både från kirurger hon arbetat med och andra kollegor.
När hon frågade varför många ändå bar munskydd fick hon ofta samma svar: ”Det blir sånt liv om vi inte bär dem.”
– Det är egentligen den medicinskt ansvariga som ska kunna sätta ner foten. Jag tänkte att om jag fortsatte leta efter forskning kunde jag ge mina kollegor lite råg i ryggen så att de vågade säga ifrån.
Hon fördjupade sig i statistik och smittspridning och upplevde att bilden inte alltid stämde med den som förmedlades i media.
Tidigare kollegor på kirurgen beskrev en tung stämning på avdelningen.
– Varje morgon kom avdelningscheferna in med mörk blick och allvarstyngd röst och berättade hur fruktansvärt läget var. Det kändes som om man målade upp en bild av fullständig katastrof i stället för att agera utifrån erfarenhet och medicinsk kunskap.
Hon beskriver en tid präglad av rädsla, även inom vården. Patienter blev svårt sjuka och personalen arbetade under stor press med nya rutiner och krävande skyddsutrustning.
– Vi som stod utanför och försökte sprida kunskap blev ifrågasatta. Det var en svår tid för oss alla.
Sjuksköterskeuppropet är fortfarande aktivt. Vad arbetar ni med i dag?
– Just nu har vi fokus på människor som upplever att de skadats av covid-19-vaccinet. Vi har kontakt med familjer och är i vissa fall inblandade i rättsprocesser tillsammans med jurister.
– En ung man dog efter vaccination. Familjen fick rätt i Kammarkollegiet och en symbolisk ersättning till begravningen. De upplever inte att någon har tagit ansvar och har polisanmält dödsfallet.
Vi sitter tysta en stund. Tyngden i det Lotta beskriver går inte att ta miste på. Hennes arbete handlar om ansvar och upprättelse.
– Vi gör allt vi kan för att stötta dem som drabbats. I vår utbildning ingår att ta ansvar. Som sjuksköterska ska du veta att det du ger är rätt för patienten och känna till riskerna.
Innebär det att många i nätverket farit illa?
– Så har det varit ända från början. Sjukvårdspersonal fick instruktioner att inte fokusera på sådant som kunde skada förtroendet för covid-19-vaccinerna. Det ansågs viktigt att så många som möjligt vaccinerade sig.
Hon menar att detta i dag har fått motsatt effekt.
– Förtroendet har rubbats. Vi måste kunna känna oss trygga i att det vi ger våra patienter är säkert.
Lotta beskriver en känsla av maktlöshet som hon menar delas av många.
– Om samhället inte gör relevanta och transparenta utredningar och tar de som drabbats på allvar, då blir det till slut bara misstro kvar.
Hon säger att många hon haft kontakt med upplevde att det inte gick att säga emot. Vissa förlorade sina arbeten, andra valde att stanna kvar för att vara ett stöd för de gamla och sjuka.
– Samtidigt fanns det arbetsledare som lät personalen välja själva om de skulle vaccinera sig eller inte. Många av våra sjuksköterskor mår väldigt dåligt i dag. De som sa ifrån upplevde att de blev pressade och illa behandlade.
2021 startade Lotta en sluten Facebookgrupp som snabbt fylldes av sjuksköterskor. I dag har den omkring 570 medlemmar som, enligt henne, fortfarande bearbetar sina upplevelser och stöttar varandra.
– Vi kände att allmänheten måste få ta del av detta. I slutet av året tog vi fram en deklaration och startade en hemsida. Pandemin har lämnat spår på många sätt – i kroppar, i beslut och i människors tillit. Kanske är det först nu, några år senare, som vi börjar förstå vad den tiden gjorde med oss.
