När biogasen skulle locka turister till Östersund

Det är ett grandiost beslut i stil med Jämtkrafts klimatsatsningar. Hur gick det till när kommunen grundade aktiebolaget Biogas i Jämtland – Härjedalen AB för att tjäna pengar?

Den andra september 2022 samlades styrelsen i det kommunala bolaget Biogas i Jämtland – Härjedalen AB för första gången. Arvoden och arbetsrutiner fastslås. Styrelsen består av politiker från S, M, C, L, V och KD. Man diskuterar varför en kommunal biogasindustri ska byggas i Gräfsåsen. Fyra tjänstemän drar en lång presentation.

Östersund äger 96,5 procent av aktierna. Resterande 3,5 procent ägs av regionens övriga sju kommuner. Ganska snart säljer de övriga kommunerna sina aktier men Östersund fortsätter satsningen på egen hand. Tjänstemannen Torbjörn Stark utses att bli VD för projektet.

På grund av en lagändring är kommunerna nu skyldiga att samla in matavfall så att biogas och gödsel kan utvinnas. Det finns dock inget krav på att en kommun måste äga en biogasanläggning. Det går även alldeles utmärkt att transportera avfallet till Gävle, Härnösand eller Skellefteå. Det skulle kosta 1,7 miljoner kronor extra per år för alla kommuner i Jämtland-Härjedalen. Östersunds del av de här transporterna skulle vara drygt hälften, 800 000 kronor. Hittills har Gräfsåsen kostat 450 miljoner kronor att bygga. Det motsvarar transporter i 563 år.

Trots att Östersund saknar pengar och lägger ner skolor väljer politikerna ändå att bygga en egen biogasindustri i Gräfsåsen.

”Det är ett jätteviktigt område att arbeta med, att ta vara på matavfallet på ett sätt som vi inte har gjort tidigare”

Torbjörn Stark¹

En av anledningarna är tjänstemännens besked att transporterna skulle leda till 98 ton årliga ökade koldioxidutsläpp. Politikerna tycker att 98 ton låter väldigt mycket. Det kanske är avgörande för klimatet?

Men hur mycket är 98 ton koldioxid? Hur mycket påverkar det klimatet? 98 ton koldioxid är ungefär lika mycket som 10-15 hektar granskog binder per år. I Jämtland och Härjedalen finns 3,4 miljoner hektar skog.

Under sex timmar i Östersunds rådhus diskuterar de folkvalda risker och möjligheter med att äga en biogasanläggning.

Man har anlitat konsulter för att reda ut om det är en bra idé. De har kommit fram till att det bästa nog är om Jämtarna bygger en egen biogasanläggning.

Det kommer nog bara kosta 276 miljoner och man kan få 124 miljoner i bidrag med Energimyndighetens satsning Klimatklivet. Som hittat! Under bygget fortsätter de fakturera kommunen och när jag ber om fakturakopior måste de censureras först.

Man diskuterar riskerna för turismen i Östersund. I konsulternas rapport framgår det att dagens klimatmedvetna turister tycker biogas är viktigt. Om inte Östersund har en egen biogasanläggning finns risken att bli ratad. Vem vill vara en bakåtsträvare?

Hur man tänkte sig detta i praktiken vet vi inte. Kanske tänkte man att turisterna hellre väljer en surströmmingskryssning i Härnösand istället för att åka med ångbåten M/S Thomée och spana efter Storsjöodjuret. En ångbåt drivs av fossilt kol och det är ju inte bra. Kanske är det också lite trendig biogaskänsla över surströmming.

Kanske kommer idéerna från Naturvårdsverket. Myndigheten har betalat för en utredning som hävdar att vindkraftverk drar till sig turister.²

Man rekommenderar att vindkraftsbolagen tar fram guidade turer för de vandrare som inte siktar på fjälltoppar utan vindkraftverk. Människor som är skeptiska till vindkraften kan kanske omvändas när de får slå upp sina tält under verkens svischande rotorblad.

Kanske ger de blinkande lamporna på natten en discokänsla som i storstadens nöjeskvarter.

Totalt spenderar besökare en miljard kronor per år i Östersunds kommun.³ Hur mycket av detta som är kopplat till turister som campar under vindkraftverk eller tycker biogas är jätteviktigt framgår inte av styrelseprotokollet.

Men vi vet att oron för att turismen ska minska i Östersund om man inte har en biogasanläggning är en av anledningarna till beslutet att påbörja bygget av Gräfsåsen.

Det här är inte de enda orsakerna bakom beslutet att satsa mer än en tiondel av Östersunds årliga skatteintäkter på en kommunal biogasindustri.

I nästa krönika går vi igenom de andra idéerna bakom kommunens affärssatsning att omvandla gamla matrester till biogas.