Vem har egentligen utsatts för statens övergrepp?

I ÖP den 25 maj skriver Grön Ungdom ett inlägg om det så kallade utspelet från Ebba Busch som handlar om den kontroll staten ska ha över statens egendomar. Partiets företrädare har utvecklat resonemanget i flera medier.

En grön tråd är att samebymedlemmarnas så kallade urfolksrättigheter ska respekteras. Men rättigheter för andra boende här uppe och för de övriga samerna berörs aldrig i den typen av inlägg som kommer från Grön Ungdom.

Historiskt sett kom rennäringen till de norra delarna av Härjedalen under 1700-talet, med tyngdpunkt under den senare delen av seklet. Landskapet var då redan befolkat och fjällbönderna ägde sina hemman och betalade skatt för dem. Gårdarnas gränser var dock inte utstakade på marken, vilket åtgärdades vid avvittringen då statens mark skildes från den privata.

Innan detta arbete påbörjades avsattes mark för rennäringen. I Härjedalen avsattes 137 531 hektar och i Jämtland 693 573 hektar. Därefter uppläts 37 583 hektar kronoparker i Jämtland. Sedan följde tvångsinlösen av fjällböndernas egendomar. I Jämtland beslagtog staten 131 505 hektar och i Härjedalen 47 000 hektar. Den sistnämnda omfattade alla hemman i byarna Ränningsvallen, Högvålen, Sörvattnet och Kölosen.

De självägande bönderna blev över en natt arrendatorer på sina egna hem. Därefter köpte staten Farups konkursade bruk, vars yta uppgick till cirka 68 000 hektar, och lade området till renbetesfjällen. Dessa marker borde egentligen ha återlämnats till de ursprungliga ägarna efter brukstiden.

Sammanlagt utökades de marker som rennäringen använde före avvittringen till 252 776 hektar. Totalt omfattar renbetesfjällen i länet 11 154 kvadratkilometer, vilket motsvarar 22,5 procent av länets yta.

Cirka 400 renägare, varav drygt 100 är aktiva, kan fritt använda dessa marker för renskötsel och har även ett betydande inflytande över markanvändningen i övrigt. Det finns privata markägare vars marker aldrig löstes in men som ändå i praktiken har förlorat förfoganderätten över sin mark till förmån för rennäringen.

Det går att fundera en stund över vem det egentligen är som har utsatts för statens övergrepp.

Bertil Andersson, Hede