Riskapital hör inte hemma i djursjukvård

 Jag har arbetat i djursjukvården i några år, men jag arbetar inte för något riskkapitalägt bolag – utan på ett djursjukhus som ägs av en stiftelse.

Den senaste tidens rapportering om arbetsmiljön inom stora veterinärkoncerner och visselblåsningen från personal har väckt starka känslor. Inte minst hos oss som arbetar på golvet. 

Jag har hört från kollegor som mötts av ifrågasättanden, arga djurägare och tappat förtroende – trots att vi själva inte sitter i den verkliga maktpositionen. 

Vi är vårdpersonal, inte affärsstrateger.Jag vill lyfta vad jag tycker är ett stort etiskt problem. Och det handlar om riskkapitalets närvaro i vårdyrken – oavsett om det rör sig om människor eller djur, barn eller äldre.

Varför ska någon utan branschkunskap, utan yrkesetik, kunna göra miljonvinster på att vi tar hand om de mest sårbara? Det är en grundläggande konflikt mellan vinstintresse och vårdbehov. 

Mellan snabb avkastning och långsiktighet. Mellan människors (eller djurs) bästa – och aktieägares bästa.

När ett riskkapitalbolag kliver in i ett djursjukhus eller en vårdcentral så är det inte av omtanke om patienter eller djurägare. Det är för att göra avkastning på investerat kapital. Det måste man förstå. 

Det är inte fel i sig att tjäna pengar, men det är fel kontext. Det är fel när vinsten kräver besparingar på personal, färre resurser, högre priser och snabbare patientflöden – för att någon i ett annat land ska få utdelning.

Konsekvenserna märks på flera håll i branschen. Stress. Underbemanning. Personal som bränner ut sig. Hög personalomsättning. Och ett växande avstånd mellan beslutsfattare och dem som står mitt i verkligheten.

Den professionella autonomin försvinner, vårdpersonal reduceras till “resurser”, vården blir en produkt – inte en tjänst med etisk kärna.

Vad händer när djurägare inte vet om beslutet vi som veterinärer fattar är baserat på medicinsk grund – eller ett bakomliggande ekonomiskt tryck uppifrån?

Jag tror inte på att sjukvård eller djursjukvård ska drivas ideellt. Vi ska ha bra löner, bra villkor, bra möjligheter till vidareutbildning och utveckling. Men pengarna som finns i systemet – de ska gå tillbaka till just det systemet. 

Inte försvinna ut i bonusar och utdelningar. De ska skapa långsiktig trygghet, inte kortsiktig tillväxt.Den här utvecklingen är inte hållbar. Inte för djuren. Inte för oss som vårdar. Och inte för samhällets förtroende.

Det är dags att prata om vilka verksamheter som faktiskt inte lämpar sig för riskkapitalets logik.

Det här är en sådan.

Marielle Armstrong, legitimerad veterinär.