Fler måste jobba om vi ska klara välfärden

Vi pratar ofta om den demografiska utmaningen – fler äldre och färre i arbetsför ålder. Men det perspektivet missar det viktigaste. Problemet är inte hur gamla människor är, utan hur många som faktiskt försörjer sig själva.

Svenskt Näringsliv har i en ny rapport tittat närmare på frågan. Enligt nya beräkningar behöver varje självförsörjande person i genomsnitt försörja sig själv och ytterligare 1,24 personer. Det innebär att varje arbetande svensk, utöver sig själv, också försörjer en och en fjärdedels person.

Uppgifterna bygger på en inkomstbaserad försörjningskvot – alltså hur många varje person som arbetar faktiskt behöver försörja. I stället för att bara titta på ålder har vi räknat på vilka som faktiskt kan stå på egna ben.

Den demografiska försörjningskvoten ligger i genomsnitt på 0,91. Tittar man bara på ålder ser det alltså ut som att varje person försörjer knappt en annan. Men när man utgår från verkliga inkomster handlar det i stället om en och en fjärdedels person. Det är en väsentlig skillnad och ger en mer rättvis bild av hur kommunerna ska klara finansieringen av välfärden.

Våra resultat visar att trycket på välfärden är betydligt större än vad den traditionella demografiska statistiken antyder.

I flera av kommunerna i Jämtlands län är trycket ännu högre än riksgenomsnittet. I Strömsund behöver varje självförsörjande bära upp till 1,48 personer – alltså nästan en och en halv person. Kommuner som Bräcke, Ragunda och Berg ligger inte långt efter. Det placerar dem bland de mest ansträngda kommunerna i landet.

Det kanske mest intressanta är att de två måtten pekar åt olika håll över tid. Samtidigt som den demografiska försörjningskvoten har ökat – alltså att fler ska försörjas i relation till antalet personer i arbetsför ålder – har den inkomstbaserade försörjningskvoten faktiskt minskat.

Fler människor arbetar och kan försörja sig själva, och fler äldre har i dag högre egna inkomster, inte minst genom tjänstepensioner.

Slutsatsen är tydlig: Demografin spelar roll, men den avgör inte allt. Det som verkligen avgör är hur många som arbetar – och hur mycket de arbetar.

Det avgörande är alltså inte hur många som är i arbetsför ålder, utan hur många som faktiskt har ett jobb. När fler arbetar och fler kan försörja sig själva minskar trycket på välfärden. Det är därför kommuner med ett starkt näringsliv och hög sysselsättning klarar sig bättre, även om befolkningen är liten eller äldre.

Nu behövs reformer som stärker arbetslinjen, gör det mer attraktivt att arbeta och enklare att anställa. Företagen måste ges bättre förutsättningar att växa – inte minst i de kommuner där utmaningarna är som störst. Annars riskerar försörjningsbördan att bli så tung att den tränger undan resurser till skola, vård och omsorg.

Ola Toftegaard
Regionchef, Svenskt Näringsliv Jämtland