Bygg framtiden utan kärnkraftens risker och kostnader

Inför förra valet drev de blivande Tidöpartierna – M, KD, L och SD – en intensiv kampanj för mer kärnkraft. Billig el utlovades och nya reaktorer skulle stå på plats redan i början av 2030-talet. Att kärnkraft innebär risker och problem blundade man för.

Övriga partier klarade inte av att tillräckligt effektivt avslöja hur ogenomtänkt argumentationen var. De höga elpriserna på grund av Rysslands krig mot Ukraina medverkade dessutom till att kärnkraftspropagandan övertygade fler väljare och blev en valvinnare.

Initiativet till kampanjen kom från de en gång kärnkraftskritiska Kristdemokraterna. Ebba Busch hade uppenbarligen glömt den kristna förvaltarskapstanken – att människan har ansvar för naturen – som partiet motiverade sin kritik mot kärnkraften med under företrädaren Alf Svensson. Man kan bli beklämd för mindre.

Kärnkraftens risker och problem – från uranbrytning till slutförvaring av det radioaktiva avfallet – är inte lösta. Dessutom är det en centraliserande och sårbar energikälla.

I dag kan vi konstatera att talet om billig kärnkraft och reaktorer som skulle kunna stå färdiga redan om några år är fria fantasier. För att nya reaktorer ska byggas krävs hundratals miljarder av skattebetalarnas pengar i ett närmast planekonomiskt system.

Skattebetalarna ska garantera kraftbolagen höga elpriser under reaktorernas första 40 år. Lägg till detta att kraftbolagen slipper ta ansvar för det radioaktiva avfallet. Enligt Tidögänget ska skattebetalarna stå för 183 miljarder kronor – och det kan bli mer – under de kommande 124 åren…

Bolaget Videbergs Kraft planerar att bygga nya reaktorer vid Ringhals. Bara detta kan kosta staten, skattebetalarna, 280 miljarder kronor i prisgarantier.

Vattenfall, ett statligt ägt bolag, inser ändå att en sådan satsning riskerar att bli olönsam. Därför har man fått regeringen att gå med på ett direkt statligt ägande av 60 procent av aktierna för att Vattenfall inte ska behöva ta risken. Villkoren är för övrigt hemligstämplade.

Enligt den breda energiuppgörelse som fem av riksdagens partier – S, M, KD, C och MP – enades om för tio år sedan, 2016, var målsättningen ett hållbart och förnybart energisystem. Ny kärnkraft kunde byggas, men utan subventioner.

Ett par år senare hoppade M och KD av uppgörelsen och hängav sig åt den kärnkraftstro vi nu kan se resultatet av. En konsekvens är dessutom att det kommunala vetot mot uranbrytning har avskaffats. Centralmakten ska kunna köra över kommuner och lokalbefolkning, vilket inte minst är allvarligt för oss i Jämtland.

Flera utredningar har visat att det är fullt möjligt att bygga ett stabilt elsystem utan ny kärnkraft – dessutom billigare. Samspelet mellan vattenkraft och vindkraft i kombination med bättre batterier och andra lagringsmöjligheter kan bli bättre och ge den planerbarhet som efterfrågas.

Tidöregeringen har på olika sätt motverkat förnybar energi. Allvarligast är att Sverige, till skillnad från våra grannländer, har stoppat en rad havsvindsprojekt som skulle ge välbehövliga tillskott i södra delen av landet.

Solenergi har också en stor potential. Lägg till detta teknikutveckling och hushållning.

Sverige behöver en långsiktigt hållbar energipolitik byggd på förnybar energi. Det är dags för en verklig grön omställning. Väljarnas beslut blir oerhört viktigt.

Håkan Larsson
Centerpartist på Rödön