147 miljoner skäl att rösta bort Östersunds kommunledning

Häromveckan släppte Östersunds kommun en rapport som visade att man slarvat bort 147 miljoner skattekronor i samband med det farsartade vattenverksbygget.

147 miljoner kronor.

En rätt ansenlig summa måste man säga. Vad får man för den? Om man växlar om det i sånt som skulle göra konkret nytta för kommunens invånare?

Ganska mycket.

Exempelvis: 261 hemtjänstanställda som kan arbeta i ett år vardera – beräknat på en genomsnittlig lön på 32 000.

Eller en fältisgrupp på 10 pers som skulle kunna jobba i 26 år (med en lön på 32 000/månaden).

Eller en 2,2 tons guldstaty av förre KSO Bosse Svensson (C).

Eller en rejäl grundplåt till ett kulturhus.

Här får jag kasta in en brasklapp, för miljonerna har spolats ner i toaletten under en längre period – åren 2013 till 2023 – så det går inte bara att skylla eländet på nuvarande kommunalråd som Niklas Daoson (S) och Effie Kourlos (C).

Skulden ska fördelas jämnt på nämnde Bosse Svensson samt AnnSofie Andersson (S), Karin Thomasson (MP), Christina Hedin (V) m.fl.

Och givetvis på kommunchefen Anders Wennerberg och faktiskt även hans företrädare Bengt Marsch. Plus – givetvis – ett antal ansiktslösa konsulter och kommunala tjänstemän.

Många kockar i denna erbarmliga soppa.

Och då har vi inte ens nämnt den fördyrade renoveringen av Östersunds kommunhus. +100 miljoner över budget.

Eller haveriet med EcoDataCenter. +600 miljoner för möjligen onödig uppgradering av befintligt elnät.

Eller de 100 Attefallshusen som Anders Wennerberg köpte in under asylkrisen. Minns ni dem?

Nåja – utslaget på tio år är det kanske inte så mycket att bråka om, allt detta.

Som Gudrun Schyman sa i den famösa Aktuellt-intervjun: ”Man kan räkna hitan och ditan …”

Och det KAN man verkligen. Och det BÖR man.

INNAN.

Men icke.

I Östersunds kommun har politiker och tjänstemän i många år haft en sällan skådad lekstuga med dina skattepengar.

Lösningen: höj skatten och kräv in mer pengar som kan täcka upp gamla försyndelser och sedan gå till flera slarvigt planerade, dåligt upphandlade/genomförda projekt.

Vissa protesterar: Kommunal verksamhet är ingen exakt vetenskap! Det måste finnas marginaler!

Jo tack. Fast inte när det gäller sånt som vård av äldre eller förebyggande fältarbete med ungdomar på glid.

Där saknas det alltid medel och ofta måste det skäras i budgetar, sparkas folk och dras ner på löner och övertid.

Jag vet – det ser likadant ut i många andra kommuner runt om i landet.

Och det finns vettvillingar i alla partier; människor som drar igång stora projekt och sen piper ut bakvägen när det börjar brännas under fötterna.

Inte sällan blir de utköpta för stora summor på grund av – eller kanske snarare tack vare – sin bottenlösa inkompetens.

Vad Östersunds kommun behöver är en motsvarighet till Elon Musks beramade revisionsprojekt DOGE – Department of Government Efficiency (Avdelningen för myndighetseffektivisering).

Eller i alla fall: ett parti eller en politiker som vågar gå till val på att en gång för alla vrida åt kranen för de olika kommunala projekt som saknar intellektuell styrning och långsiktigt, ekonomiskt ansvarstagande.

Det partiet är inte S. Ej heller C.

Och de politikerna är inte den allt tröttare Niklas Daoson eller den permanent smilande selfie-fotografen Effie Kourlos.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Moderaterna och de andra oppositionspartierna har öppet mål inför nästa års val.

Tyvärr verkar de helst sakna visioner och initiativkraft.

Östersunds kommun är en provkarta på politisk inkompetens – en medelmåtta skulle kunna ta över rodret i september 2026.

Så kanske kan Pär Fredriksson (M) ändå lyckas?